majachokolat

Själv tycker jag att fiolen är ett

väldigt fint instrument.

Den kan låta otroligt fin eller

otroligt dåligt. :D

Jag kan inte komma ihåg

varför jag började spela fiol.

Jag var egentligen ute efter att få börja

spela på en harpa, men när jag

provade fiolen ville jag börja spela. :D

Det har varit dom dagarna då jag

bara kände för att sluta men är glad att jag

aldrig gjort det. :D

Fiolen:

Fiol eller violin är ett

stråkinstrument och sopranmedlemmen

i fiolfamiljen. Den är sedan sexton- eller

sjuttonhundratalet ett av de allra vanligaste

musikinstrumenten, i såväl

klassisk musik och folkmusik.

Namnet är av omstridd härkomst,

men anses vara besläktat med ''vitula'' och ''vitulari''

(latin: ''jubel'' resp. ''jubla'')

Det italienska ordet violino är

ursprungligen diminutiv (förminskningsform)

av viola, bokstavligen ''liten viola''-

och betecknar alltså en mindre variant

av ett ursprungligt instrument,

besläktat med det som på svenska kallas viola eller

altfiol.

De tidigaste stråkinstrumenten utvecklades troligen i

Asien. Föregångare till violinen inkluderar den arabiska

rebecan eller rebaben.

I Europa hade knäppinstrument

förekommit sedan antiken,

medan stråkar introducerades först under medeltiden.

Instrumenten var spelades i knät och hade tre till fem strängar,

men varken storlek eller form var standardiserade.

Under 1400- och 1500-talet uppstod nya

former liknande den moderna violan i Italien.

Under barocken utvecklades instrumenten till att bli

något större och ljudstarkare. Fiolbyggandet

utvecklades till ett svårt hantverk av

främst italienska violinmakare som




Antonio Stradivari,




Guarneri del Gesù




och Amati.

Under 17- och 1800-talet kom framför allt tyska

hantverkare att konkurrera med de äldre italienska modellerna.

Version:1.0 StartHTML:0000000167 EndHTML:0000005371 StartFragment:0000000610 EndFragment:0000005355

Mittenwald i Bayern blev centrum för den tyska skolan

med närhet till nödvändigt material i form av gran.

Jacob Stainer var kanske 1800-talets mest kända violinbyggare.

Violinbyggandet som hantverk är starkt styrt av 1700- och

1800-talets standarder. Samtidigt vidareutvecklades

instrumentets spelmöjligheter, och såväl soloverk som

orkesterstämmor visar allt svårare tekniska krav.

Kända konserter från denna tid skrevs av tonsättare som

Haydn, Mozart och Franz Sxhubert. Samtidigt etablerades

stråkkvartetten som en av de viktigaste ensemblerna

inom kammarmusik. Fiolen fortsatte också att användas

inom den europeiska folkmusiken. Många lokala fiolbyggare

hade lärt sig imitera de italienska standarderna,

och fiolen blev en gemensam standard som förekom i

nästan alla länders folkmusik. Vissa fortsatte dock att

ändra instrumenten, och kombinera med andra instrumenttyper.

Många länder har kvar karakteristiska former

som hardingfelan och nyckelharpan.




Fiolen består av kropp, hals och skruvlåda.

På kroppen monteras en stränghållare, från vilken

strängarna spänns upp till stämskruvarna.

Ett hakstöd, och,vanligtvis, ett axelstöd används som

tillbehör för att lättare kunna hålla instrumentet under hakan,

emedan handen egentligen inte stödjer fasthållandet av instrumentet.