Är spöken, monster och farliga djur värkligen det man ska vara mest rädd för?
Två timmar typ. Jag hade en hemsk dröm.
Jag var i en byggnad som var en blandning av växthus
och ''dansplats' för barn. De vuxna där var snälla, barnen där
log och pratade vänligt men i deras blickar visade dom att dom inte
ville ha mig där. En utav dom vuxna tog mig upp på tacket. Hon sa att
det var väldigt fint där uppe. Hon hade rätt det var det men jag ville ner igen.
Så när jag vände mig om var hon borta och jag kunde inte koma in igen för dom
kunde bara öppna inifrån. De som jobbade och fixade där uppe på tacket kom
och jag bad dom att hjälpa mig ner. Dom sa nej och log, dom sa att dom hade
mycket att göra och att jag bara behövde gå ner för en stege. Jag kände att
dom var som de där inne, dom log men ville bli av med mig. Så jag
gick ner för stegen, men när jag kollade upp stod dom alla omkring mig bereda
på att puta ner mig. Dom stannade så fort jag kollade, Dom gick tillbaka till de
ställe dom hade ståt förut. Jag kände att jag var tvungen att kolla på dom för att
hålla koll på deras minsta rörelse. Dom gjorde inget, bara stod och kollade på
mig för att se om jag skulle kolla bort. För någon anledning kunde dom inte
göra något mot mig så länge jag kollade på dom. Jag kom ner och
började gå in i byggnaden igen. En gammal man gick efter mig. När jag kollade
fort bak så var han fem centimeter bakom mig. Jag frågade först vad det var
han ville men han bara log och sa ''nej, inget.'' När jag kom in igen gick jag
till mamma och sa att jag ville gå därifrån för dom alla är konstiga, men försent
mamma hade blivit som dom. Vänlig röst, log, men hårda is kalla ögon som sa
att jag inte var välkommen där. Sen vaknade jag.
Jag tänkte att monster, spöken och farliga djur är inte det jag skulle vara
mest rädd för. Utan jag skulle vara mer rädd för människan. Människan
kan sätta på en mask så lätt och låtsas var någon annan än den man tror :(
(\______/)
(。◕‿‿◕。)