Först vaknade man med

en rysning tack vare en väldigt

obehaglig dröm... (fråga inte vad det

var, vill helst inte tänka på det.) Det första

som hände i skolan var att vi hade engelska nationella.

Det fick faktiskt bra men ska inte tänka att det gick jätte bra

för då får man dåligt..... Sedan hade vi musik och man fick öva på

att vara en fisk på land..... Sen hade vi ingen kemi :D Så slutade.

När man kom hem så förde man över bilder från mammas till min

dator :D (Old time bilder :) ) Sedan åt man burek till middag och

stack till hallonbergen och träffade Diana där. Vi pratade lite om

nationella och lite andra skolsaker. Sen kom Mona och Mandana

och vi åkte iväg för att se en fiolkonsert. Den berömda unga violinisten

Ray Chen kom dit för att spela, han var skit duktig!!!! OMG!!!

Asså gud dom var så bra på att spela så att det inte är sant!!

Musik kan verkligen gå ända in i själen på en :D

Vi hade paus så man gick och drack och pratade lite.

Sen fick man veta att man kunde få Ray's autograf under pausen

så jag och Diana skyndade för att hinna få den men då pinglade klockan

för att konserten började igen :( Too bad :'(

Så efter konserten så var man deprimerad över att man inte hade

fått hans autograf men då just när man väntade på att åka hem

så kom han!!!!! OMG!!!! Vi gick fram, jag fick en bild på honom

och sedan tog Diana ett kort på mig,Ray, Mona och Mandana

men Diana darrade så den blev suddig!!! :( Vi tog en med honom

och henne och den blev bra....... Hon fick hans autograf sen var han

tvungen att springa!!!!! Fet synd ville också ha den!!!!

Vi ska kopiera den Diana fick. (Antar att det är bättre än

ingen alls.) Nåja nu är jag så tröt att det känns som om mina

ögon kommer att ramla ut. God natt :D <3 <3

Winner of the Queen Elisabeth Competition (2009)

and the Yehudi Menuhin Competition (2008),

Ray Chen is among the most compelling young violinists today.

His recent performances, including debut recitals at the Kennedy

Center in Washington D. C. and the Merkin Hall in New York,

have enraptured both the audiences and the critics.

“Ray Chen can do pretty much anything he wants on the violin”

(Anne Midgette, The Washington Post).