Hej, Idag är det fredag.

Äntligen efter denna dag är vi lediga, Gud vad skönt.

Jag blev inte godkänd på svenska nationella.

Jag blev väldigt förvånad över det, Inte för att jag väntade

mig att få något högt men jag trodde att jag skulle åtminstone

bli godkänd. Jag fick samma svar på orsaken till varför det

gick så dåligt av mina föräldrar. ''Du sitter och kollar

för mycket på manga.'' Du måste vara mer med

andra och prata. Du måste läsa tidningen, vet du vad som händer

i världen nu? Du har skapat en egen bubbla som man inte

kan leva särskilt länge i.'' Det gjorde mig väldigt

arg. Det är sant att jag kollar nog för mycket

på manga, det är sant att jag vill vara ensam och

att jag kanske inte pratar så mycket med andra.

Men det är det jag vill och det är så jag är.

Kan man inte fatta det. Jag försöker att

plugga, jag försöker ha bra betyg. Jag har inte

direkt dåliga bettyg men så fort något dåligt

händer så kommer samma anledning hela tiden.

Jag vet exakt vad det är jag gör och jag vet exakt

vad det är jag vill. Jag har tänkt på en sak nu....

Jag kanske är efterbliven. Jag behöver nog gå om

klasserna några tusen gånger. Det känns nästan så.

Jag kanske inte är ''normal.'' Jag förstår inte alltid

vad folk menar och jag förstod inte texten på

nationella och jag fattar inte biologi.

Jag bör nog gå om några klasser. Men det

vill jag inte. Jag kämpar så mycket jag

kan men det räcker tydligen inte.

Ärligt talat JAG HATAR MIG SJÄLV.

För den jag är. Varför kan jag inte bara

vara som andra. Vara med kompisar,

läsa tidningen som det flesta tydligen gör.

Prata så att det inte går att få tyst på mig.

Vara bra i skolan och fatta allt.

Varför???