Fina katter, dom är så söta!! :D

Har vart nere vid bryggan och jag måste säga

att jag inte alls gillar huvudpersonen i House Of Many Ways.

Hon är så bortskämd!!!

Hahaha mamma tappade först sitt bokmärke av när

Erik var liten, sen tappade hon en kudde hon hade

bakom ryggen ner i vattnet. XD Hon fick ta ro båten och hämta

den, sen fick jag ro tillbaka båten :)

Snart ska jag och bada bastu och ner i havet :D

 

Den här var coolast tyckte jag, man ser den inte

så bra här på bilden tyvärr.

 

Den här var också väldigt fin :D

 

 

Den här var också fin men jag gillade nog de andra

 

två bättre. :) Man ser den här och den vita

 

inte så tydligt, på grund av att det är en tredimensionell.

 

 

Den här texten känner nog man igen,

Jag tog bilden när jag sommarjobbade

ur en barnbibeln.

 

 

Min andra bok som jag läst klart, Jag har läst en bok som heter:

Sorgfjäril av Ingelin Angerborn

 

 

 

Alice flyttar med sin familj till ett gammalt

charmigt hus på landet. Eller som Alice själv säger:

ett gammalt äckligt kråkslott som ligger alldeles för

långt ifrån pojkvännen Leo och kompisarna i stan.

Hur kan någon vilja bo här?

 

När Alice satte på webbkameran var Leo redan där, i den lilla rutan. Hon blev alldeles varm när hon såg honom. Bilden var inte bra, men faktiskt lite bättre än sist. Hon lutade sig framåt, så att han skulle kunna se silverhjärtat ordentligt.

Leo log.

Fint! skrev han.

Tack, skrev Alice. Har du klippt dig?

Leo nickade. Bilden hackade och ryckte.

Det blev inte som jag ville, skrev han.

Men det är snyggt, svarade Alice.

Leo gjorde en ful grimas. Sen tittade han in i

kameran igen och såg plötsligt väldigt allvarlig ut.

Vem är det där? skrev han.

Alice fattade ingenting.

Vem är vem? skrev hon.

Tjejen, förstås! svarade Leo.

Alice skrattade. Hon trodde Leo skojade.

Ja, vem kan det vara? skrev hon. Jag tror hon heter ... vad var det nu igen ... Alice!

Men Leo skrattade inte. Han skakade på huvudet och tittade intensivt in i kameran. Men inte på Alice, utan liksom bredvid.

Jag menar hon bakom dig, skrev han.

 

Den var spännande även om den inte var så där jätte läskig.

Jag blev lite räd när Leo undrade:

”Vem är flickan bakom dig?” Men bör läsa :D

Ingelin Angeborn har även skrivit

Rum 213 som också är en ”spökhistoria”

De båda är bra om man gillar mer ”mildare” spökhistorier. :D

 

 

 

Vi träffas fortfarande ibland, Bea, Meja och jag. Men vi pratar aldrig om det.

Det är en sorts tyst överenskommelse.

Som om det kanske aldrig hände om vi inte pratar om det.

Men innerst inne vet vi förstås ... 

Kanske borde Elvira ha blivit misstänksam när hon

fick plats på kollot trots att hon anmälde sig en vecka för sent.

Och kanske borde hon ha ångrat sig och åkt hem igen när hon hamnade

i rum 213. Det går rykten om att det spökar där, man har sett en vitklädd

flicka med långt rött hår irra runt på nätterna. 
Det börjar som en sommardröm med bad och sol och söta killar,

men snart börjar mystiska saker hända. Vad är det för konstig vit skugga

som dyker upp bakom Elvira på alla fotografier som hennes rumskompis Meja tar?

Och varför försvinner en massa saker för tjejerna på nätterna?

Smyger det omkring en tjuv när alla sover?

Är det killarna på lägret som busar? Eller är det något helt annat ...?