Ush jag hatar att jag alltid blir så här när mina föräldrar ska i väg!! Jag är för tusan 18 år!! Just nu så känner jag att när de dör så skulle jag nog helst bara vilja följa efter. Inte för att jag tror att de kommer göra det och jag måste verkligen göra mig av med de här känslorna jag får!! Jag är jätte glad över att Frida kommer och sover hos mig medan de är borta för annars skulle jag bara gå runt och oroa mig. Jag får alltid ångest när de är borta. Alltid räd att så fort de åker kanske tjuvar, spöken (ja en del av er tror inte på det och jag vet inte om jag gör der) men jag har inte kunnat sova "bra" när de är borta. Jag har snarare inte kunnat sova alls utan väntat på att nästa morgon ska komma och först då kan jag sova. Jag tycker även synd om min mamma och pappa för de vet om det här. Mamma får ångest av att jag får ångest så jag visste verkligen inte först om jag skulle säga något. Så nu varje gång de är bort fixar jag alltid någon som kan vara hemma hos mig. Det måste inte vara en kompis och hon eller han måste inte vara med mig men bara så att jag vet att det finns en annan person i huset förutom jag -_- Jag blir seriöst orolig för när jag flyttar hemifrån -_- Jag funderade verkligen på om jag skulle säga till mina föräldrar att jag och mina kompisar skulle på klubb på fredag. Jag sa det men jag tror det hade varit bättre om jag inte gjort det för mamma får ångest även när jag är ute sen på kvällarna med mina kompisar och de är hemma. -_- Känns hemskt eftersom jag vet att hon inte riktigt kan sova när jag är borta. Hon brukar känna sig bättre av att jag har en kompis som jag går runt med men ah. Aja vi får se hur det här blir. :)
